14e feb 2012
En månad kvar, exakt på dagen, och jag börjar fundera lite på hur det kommer bli att komma hem. Det kanske faktiskt inte blir så konstigt, med alla vanor och sådär menar jag. 22 år i Sverige är trots allt ganska långt jämfört med mina 5 månader här. Jag vet hur saker och ting funkar där hemma.
Men kanske att jag kommer känna mig lite nere. Hemma känner man inte ens sina grannar alla gånger; i min förra trappuppgång visste jag knappt vad folk hette. Och inga barn kommer komma springandes mot mig och krama mig när jag kommer hem från jobbet. Jag kommer inte småprata med vem-som-helst-som-jag-möter-på-gatan-personer. Ingen kommer komma sjungandes eller dansandes på gatan en måndag morgon. Folk kommer klä sig i gråa och svarta vinterjackor och landskapet kommer vara gråslaskigt mars-väder. Varför klä sig sådär grått egentligen? Är det liksom för att passa in i miljön?
Lite mer leenden, lite mer energi, dans och musik skulle behövas. Jag måste ta med mig lite färg hem helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar