Svårigheter

20 januari 2012

Som jag skrev i förra inlägget så har det varit stökigt i skolan sista tiden. Och jag har tänkt och funderat på vad man har för villkor som lärare här egentligen, det är så många olika saker som gör att det inte är helt lätt att vara lärare i Ghana. 

Det är svårt att hålla energin uppe hela dagen, när man är i ständigt oljud och värme hela dagen, utan någonstans att få en lugn stund. Här finns det inget tyst lärarrum där man kan sätta sig i en skön soffa, läsa tidningen och dricka en kopp kaffe på sin rast. Lärarna här har förresten ens ingen rast.

Och så har vi det här med språket, våra barn är ju bara sju, åtta år, och deras förmåga att förstå engelska är begränsad. Sen att vi inte heller kan förstå vad de pratar om, gör det också svårt. Hur kan man hjälpa till att lösa ett bråk mellan två barn, om man för det första inte kan förstå vad det handlar om, och för det andra inte kan förstå barnen när de försöker förklara för dig?

Många av barnens föräldrar verkar inte bryr sig om deras skolgång, de får ingen hjälp hemifrån och deras föräldrar vet inte ens vem som undervisar dem. Några av barnen i min klass har inte råd med pennor och skrivböcker. Igår träffade jag på en kille i min klass på vägen hem från skolan, han var inte i skolan under dagen. Jag frågade varför, han sa att hans pappa inte hade råd att betala. Jag frågade om han hade ätit idag, han sa ja. Jag frågade vad, han svarade kakaofrukt.

Sen är det också svårt att befinna sig i en annan kultur än den man känner till bäst. Sättet vi lär ut på skiljer sig från hur lärarna här lär ut, vilket jag tror kan vara lite förvirrande för barnen. Och bara grejen att undervisa en grupp barn som är vana vid att bli slagna om de missköter sig.

Det krävs mycket av en lärare i Ghana. Men vilken tur då att barnen för det mesta är otroligt härliga. Och allt det de ger mig - deras glädje, deras kramar, deras omtänksamhet - det är helt ovärderligt!