Pusseltajm

25e januari 2012

Igår fick jag den bästa idén på länge. Jag och Martina var extremt trötta efter en stökig dag i skolan, barnen sprang runt, runt, runt och slogs och lyssnade inte alls. Lösning = vi måste hitta något sätt att aktivera barnens hjärnor med, så att det kan sysselsätta sig med något vettigt istället för att springa runt och slåss. Men vad? 

Vi har inte mycket material i skolan, och det är inte precis så att vi kan gå till någon kopieringsmaskin och bara kopiera upp någon rolig labyrint eller annat knåp. Men så igår kväll när jag satt i mitt rum på och tittade på alla papper, färgpennor och grejer som mamma och pappa hade med sig hemifrån, så kom idén till mig som en blixt från ovan – jag kan tillverka egna pussel!

Jag och Martina satte oss utanför shoppen, och med hjälp av bror Odurow och andra hade vi snart målat många fina bilder, klippt isär dem, och lagt vart och ett pussel i kuvert. Jag skrev också en massa bokstäver och klippte ut som de kan använda för att bygga ord med.

När barnen är klara med sina matteövningar eller skrivövningar får de ett pussel eller bokstäver. De flesta av dem har aldrig pusslat förut. Det var fantastiskt att visa någon som aldrig har pusslat förut hur det funkar! Och kul att lösningen på ett så stort problem var så simpel - för de slogs inte. De var upptagna med annat.

Vi bygger en skola

22:a januari 2012

Insamlingen är som sagt avslutad – tack för alla bidrag! Nu i veckan har vi haft möten med styrelsemedlemmarna från skolan och kyrkan, gjort uppskattningar på byggkostnader, lite planering m.m. Mer information kommer inom kort via mail till er som har bidragit. (känner ni på er att ni glömde meddela mig er mailadress – skicka ett mail till johannalinden@msn.com)

Idag var en bra dag. Först var jag i kyrkan, och då meddelades det att klockan två samma dag kan alla som vill komma och hjälpa till med bygget. Jag var där ungefär vid tre tiden, och många av kyrkans medlemmar var där, i full gång med att bära stora hinkar med sand på sina huvuden för att ha som grund till golvet i byggnaden. Stämningen var härlig, det var kul att se att så många engagerar sig! Tillsammans är vi starka, och på ett par timmar blev mycket av arbetet gjort!

Angående kyrkan: Jag har ju mest skrivit om konstiga andeutdrivningar, djävular, dödsprofetior och sånt, och jag kan gissa att er bild av denna kyrka är aningen negativ. Nu vill jag bara klargöra att dessa tillfällen är mer undantag än regel. Kyrkan är för det mesta helt okej; man dansar, sjunger, ber och prisar Gud. Det är en väldigt viktigt gemenskapspunkt; det är där man träffas, det är där man har sina vänner. De gör många bra projekt för att hjälpa barn som har det svårt ställt. Och att så många av kyrkans medlemmar kom, frivilligt, för att hjälpa till med den nya skolbyggnaden!

Rektor Victoria var med och hjalpte till

Svårigheter

20 januari 2012

Som jag skrev i förra inlägget så har det varit stökigt i skolan sista tiden. Och jag har tänkt och funderat på vad man har för villkor som lärare här egentligen, det är så många olika saker som gör att det inte är helt lätt att vara lärare i Ghana. 

Det är svårt att hålla energin uppe hela dagen, när man är i ständigt oljud och värme hela dagen, utan någonstans att få en lugn stund. Här finns det inget tyst lärarrum där man kan sätta sig i en skön soffa, läsa tidningen och dricka en kopp kaffe på sin rast. Lärarna här har förresten ens ingen rast.

Och så har vi det här med språket, våra barn är ju bara sju, åtta år, och deras förmåga att förstå engelska är begränsad. Sen att vi inte heller kan förstå vad de pratar om, gör det också svårt. Hur kan man hjälpa till att lösa ett bråk mellan två barn, om man för det första inte kan förstå vad det handlar om, och för det andra inte kan förstå barnen när de försöker förklara för dig?

Många av barnens föräldrar verkar inte bryr sig om deras skolgång, de får ingen hjälp hemifrån och deras föräldrar vet inte ens vem som undervisar dem. Några av barnen i min klass har inte råd med pennor och skrivböcker. Igår träffade jag på en kille i min klass på vägen hem från skolan, han var inte i skolan under dagen. Jag frågade varför, han sa att hans pappa inte hade råd att betala. Jag frågade om han hade ätit idag, han sa ja. Jag frågade vad, han svarade kakaofrukt.

Sen är det också svårt att befinna sig i en annan kultur än den man känner till bäst. Sättet vi lär ut på skiljer sig från hur lärarna här lär ut, vilket jag tror kan vara lite förvirrande för barnen. Och bara grejen att undervisa en grupp barn som är vana vid att bli slagna om de missköter sig.

Det krävs mycket av en lärare i Ghana. Men vilken tur då att barnen för det mesta är otroligt härliga. Och allt det de ger mig - deras glädje, deras kramar, deras omtänksamhet - det är helt ovärderligt!

Upp to date

19e januari 2012

Nu var det ett bra tag sedan jag bloggade, men det har varit lite fullt upp på senaste.

Till att börja med så hade jag min mamma och pappa här på besök i två veckor = jättekul! Vi började med att spendera ett par dagar i Asikuma, de bodde här hemma hos oss. Jag visade dem runt och de hälsade på alla mina vänner här i staden. Under resten av tiden åkte vi runt och kollade lite olika ställen; det nya året firades in i Cape Coast, sedan några härligt lata dagar i Butre, vidare till Voltasjön, till Aburi Gardens, och tillsist Accra. En jättelyckad semester med mycket nya upplevelser och intryck!

Mamma och pappa hade med sig två stora resväskor fulla med grejor till barnen, tack till er som har skänkt allt detta! Jag och Martina har haft fullt upp med att sortera upp alla grejer och att bestämma vem som ska få vad; vi är faktiskt fortfarande inte klara. Men de yngsta klasserna har i alla fall fått sin beskärda del, och de blev överlyckliga!

Så var det ju skolstarten också. Första veckan var det riktigt tomt, bara hälften av alla barn var där. För min del gjorde det dock inte så mycket, ganska skönt med lite mjukstart. Andra veckan, alltså denna vecka, har varit mer eller mindre kaos. Barnen i vår klass har varit helt vilda. Jag tycker om dem massor, men den här veckan var lite för mycket. Det är 33 barn i klassen och jag lovar att minst 10 av dem hade fått någon form av bokstavskombinationsdiagnos (långt ord!) om de hade bott i Sverige. Mer om hur det är att vara lärare i Ghana i nästa inlägg.

Sen kan jag också meddela att insamlingen till skolbygget är avslutad! Mer info kommer inom kort!

Puss och kram till Vinter-Sverige!

Mamma och pappa i Kakum