onsdag 28 december 2011

Här är det jag gillar


14e December 2011

Igår gick jag för att köpa lite MTN kredit till min telefon, och som vanligt småpratade jag med en massa folk på vägen. Så fick jag frågan av en kille: ”när åker du tillbaka till Sverige?” ”om tre månader” Svarade jag. OM TRE MÅNADER. Och så kände jag hur det knöt sig i magen på mig. Jag har inte riktigt tänkt på hur kort tid jag har kvar här. Sjuttsingen. Jag gillar ju det här, jag kommer sakna Ghana så mycket.

Här är några av sakerna jag kommer sakna mest:

- Jag blir glad när alla mina grannar hälsar mig välkommen hem från jobbet varje dag genom att enkelt säga Akwaaba - välkommen. Barnen som kommer springande mot mig när jag kommer hem och ger mig en massa kramar gör mig alldeles varm inombords.

- Ghanas kvinnor! De klär sig i så färgglada kläder, de har en sådan perfekt hy, de är vackert kurviga, och man får alltid ett brett leende tillbaka när man hälsar. Allt som oftast har de en liten bebis på ryggen, ett par kassar i händerna, och ett gigantiskt fat med bananer (eller varför inte en symaskin) balanserandes på huvudet. Och de ser ut som att de vandrar på moln! Imponerande minst sagt.

- Hur man delar saker här.  Väldigt sällan äter man utan att först säga ”you are invited” till personer som befinner sig i närheten. Du är inbjuden till min måltid. Alltid. Till och med när barnen har köpt kakor för sina småpengar de fått av sina föräldrar på morgonen så säger de: ”Madame, you are invited”, och ger mig en bit. Klart man delar!

- Bara grejen att strosa runt på gatorna här och småprata med folk som jag inte känner. Jag gillar att gå till Sarah i affären bredvid skolan, köpa något litet av henne och samtidigt lära mig något nytt ord på fante.

- Hur allt här fungerar som ett kollektiv. Jag älskar att sitta utanför huset om kvällarna och leka och prata med barnen. Man inte vet vem som är mamma till vem, vem som är biologisk bror, eller vem som bor var. Man är tillsammans och man tar hand om varandra!

- Barnen i skolan. När jag tittar på dem och tänker att: hjälp, vad jag tycker om de här barnen. Alla har sin egen personlighet, var och en är sin egen individ, och jag älskar varenda en av dem.

Och - Jag trivs med att sitta inklämd i en trotro och tugga på en grillad banan som är insvept i tidningspapper och lyssna till när alla i bussen sjunger falsksang till en alltför skränig bilradio.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar