Antligen lite bilder!

Mysiga Butre!

Vacker pojke

Fia, Lake Bosomtwi

Trummar-Osmond!

Koncentrerade barn

Mina godingar!

Vackraste pojken framfor vackraste vattenfallet (igen)

Gladje

Lunch!

Lite bilder! Och for er som fortfarande aer sugna pa att skanka lite pengar sa aer det inte forsent! (se inlagg langre ner) Kontonummret aer 8299-0, 994 915 263-2 (Swedbank)

GOD JUL OCH GOTT NYTT AR!

Ett avbrott från vardagen

 27:e december 2011

I helgen, som ni alla vet, så var det julafton. För de flesta Ghananerna, i alla fall för de här i Asikuma, verkar inte julen vara någon megaspeciellt. Just detta år inföll juldagen på en söndag, och därför gick min värdfamilj till kyrkan. 

Men nej, jag ville inte gå till kyrkan. Sedan julavslutningen i onsdags har jag nog börjat utveckla något som nästintill liknar skräck inför denna mycket speciella kyrka. Så jag kände faktiskt inte för att spendera min julhelg där. Jag bestämde mig för att fira julen med min vän Fia och familjen Bell i Takoradi.

Familjen Bell är från Sverige och har bott i Ghana under några år. Och ni anar inte hur skönt det var att komma dit! Varmvattensduschar, luftkonditionering, frasiga lakan och svensk mat! Och bara grejen att känna sig hemma, för det är faktiskt väldigt lätt att känna sig hemma när man kommer till ett ställe som har liknande vanor och sätt som en själv. Vi lagade knäck, åt julmat, åkte till stranden, slappade framför tv:n, och hade det allmänt gött. Jag glömde helt och hållet att jag befann mig i Ghana.

Efter tre dagar i Takoradi är jag nu tillbaka i Asikuma. Men inte så länge till, för imorgon kväll åker jag till flygplatsen för att hämta upp min kära mor och far som kommer på besök! Hej vad kul det ska bli!

Kom ut, din jäkel!

21:a December 2011

Julavslutning. På morgonen städade vi och gjorde fint i klassrummet, barnen hjälpte till, vi lekte och hade kul. Sen skulle vi ha ”worshiping” med pastorn inne i ett av klassrummen. Han skulle väl säga några fina ord innan de gick på jullov tänkte jag. Han pratade om ett av de tio budorden, det där om att man som barn ska lyda sina föräldrar. Helt ok.

Men sen börjar det igen. Slut era ögon, andas ut de dåliga och andas in det goda. Andas ut djävulen. Pastorn går runt och lägger sin hand på barnens pannor medan de står där blundandes och hyperventilerar. Några av dem blir helt konstiga när de känner pastorns hand; börjar kasta sig omkring och hamnar slutligen på golvet. Jag vet inte om det är av egen vilja eller om det är pastorn som liksom tvingar ner dem, men hur som helst, efter några minuter ligger ett tjugotal av barnen på golvet och ålar runt, skriker och gråter. Inte de yngsta på skolan, men från åtta, nio år och uppåt. BARN. Dessa har blivit besatta av djävulen och nu försöker pastorn, tillsammans med hela lärarteamet, driva ut djävulen ur deras kroppar.

De vuxna ber, klappar sina händer, skriker och gormar. Pastorn (samma pastor som är i kyrkan dit min familj går) tar en påse med dricksvatten och börjar skvätta på barnen och skriker ”THE BLOOD OF JESUS!”.  Barnen vrider sig på golvet och gråter. Sedan börjar pastorn prata med en av flickorna, och hon säger att djävulen inom henne tänker agera nu under julen, och sedan uppger hon namn på fler av barnen på skolan som också har djävulen i sig. Dessa namn skrivs ned på en lista. De fortsätter, pastorn går runt och slår på barnen och gapar ”OUT! OUT! COME OUT!”, och två timmar senare är de klara.  

Det låter ju helt otroligt när jag skriver ned det såhär. Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska tänka och tycka, om jag ska skratta eller gråta. De här barnen, tror de verkligen att de har djävulen i sig? Eller är alltihop bara ett skådespel? Eller handlar det om att den här pastorn har sådan stor auktoritet? Har han sådan auktoritet och makt, att de tror att allt han säger är sant? ELLER VAD HANDLAR ALLT DET HÄR OM?

När de tillslut var färdiga med den här ”utdrivningen” skulle vi börja dela ut barnens betyg och ge dem de där julkorten vi förberedde dagen innan. Kändes ju lagom kul. Men jag gjorde mitt bästa för att bara släppa det där, det var ju barnens sista dag och jag ville att det skulle bli kul för dem. Vi tog kort tillsammans med dem, och godis gör väl varenda människa glad, så det blev tillslut ganska bra.

Och nu är det jullov.

P.S. Jag har allt detta på film.

En alla tiders julkonsert

20:e December 2011

Igår gick den stora julkonserten av stapeln, och det gick bra! Barnen sjöng sina sånger, dansade sina danser, läste sina dikter och gjorde sin lilla teater. Och det bästa av allt – föräldrarna kom! Jag var lite smånervös, för när klockan var slagen, så satt det kanske två, tre föräldrar i kyrkan. Men efter en dryg timme var kyrkan faktiskt helt full med folk.

När sista programpunkten nästan var avslutad – en moraliserande pjäs, skriven av en av lärarna på skolan, som handlade om att man ska gå i kyrkan på jul istället för att dricka alkohol och röka gräs (då hamnar man nämligen på mentalsjukhus) – blev det strömavbrott.

Beckmörkt. Regn, åska, blixtrar och storm utanför. Alla började skrika, dansa, sjunga och vifta med sina små ficklampor. Någon fick på en liten strömgenerator så att vi hade ljud i mikrofonerna och synten. PARTY! Ingen kunde ju gå hem för det öste ju ner där utanför. Pastorn fick tag i en av mikrofonerna och började be. Just när han skrek ut ”MAY GOD BLESS YOU!!!”  med sin allra intensivaste stämma, kom ett blixtnedslag som smällde till rejält och lyste upp hela kyrkan. Då tänkte jag för mig själv att jag stod mitt i en inspelning av en skräckfilm. Haha.

Och det var slutet på konserten.

Idag hade vi ett lärarmöte, och alla var jättenöjda med gårdagen. De var överens om att de ska göra det nästa år igen och började redan prata om vilka förbättringar som kan göras. Tänk att jag och Martina lyckades införa en ny tradition till skolan!

Nu har vi precis suttit här hemma och pysslat med små julkort och godisar som vi ska ge till barnen i vår klass imorgon samtidigt som de får sina report cards. Imorgon är sista dagen, och sedan jullov! Jippi!