Sunday, bloody Sunday

14:e November 2011

Igår var jag i kyrkan. Det började bra, som vanligt. Jag var med och sjöng med kören (repade med dem i lördags) och alla dansade. Sen sa pastorn att alla skulle komma fram till ”altaret”. Och så sjöng de och bad, och bad och bad. Jag stod också där framme, och tänkte på hur lustigt det måste ha sett ut utifrån. En bortkommen viting bland en massa bedjande afrikaner. Jag skrattade lite för mig själv, och det var helt okej, ända tills pastorn helt plötsligt säger på engelska:

”The devil has come. There will be five deaths in this church before the 31th of December”

Skakandes, svettandes och hoppandes av engagemang skriker han ut att vi inte kan acceptera det här. Att vi inte kan låta det hända. Och folk börjar be som tokar - de skriker, gråter, kastar sig på golvet.

Det här var bara för mycket för mig - jag ville gråta. Jag satte mig vid sidan av och såg på medans bedjandet fortsatte. 40 minuter senare var de klara.

Och då kommer nästa grej. En kvinna går fram till pastorn, och han börjar be för henne. Då börjar hon sparka och slå på honom. Fyra andra män kommer fram och försöker hålla fast henne. Kvinnan skriker och kämpar, kastar sig åt alla håll, och hamnar slutligen på golvet. Pastor säger hela tiden saker som ”Let Jesus Christ in! Remove the Devil! Recieve the help of God!” Tillslut ligger kvinnan helt stilla.

Jag var i chock. På vägen hem pratade jag med Vic och frågade vad det egentligen var som hände. Hon förklarade att kvinnan hade blivit besatt av ”the evil spirit”, och att pastorn hjälpte henne att bli befriad från den. Och den här profetian – ja, tydligen så är denna pastor någon slags profet – sade att fem av kyrkans medlemmar skulle dö. Men sen förklarade hon för mig att eftersom att de bad så mycket och intensivt, så kom det en ny profetia, som sa att dessa fem inte skulle dö.

Ville han bara skrämma upp dem? Eller var han uttråkad och ville skapa lite spänning i vardagen?

Jag vet inte om man kan kalla det här för kristendom. Snarare sekt. Kanske kristendom blandat med deras gamla traditionella religioner. Hur som helst – galet. Och jag ska undvika kyrkan så gott det går i fortsättningen.

Problemet är ju bara att kyrkan och skolan är samma organisation, och att kyrkomedlemmarna utgör hela min värdfamiljs bekantskapskrets. Så det är förmodligen bra att hålla sig väl med dem…hm.. Smartaste är kanske att bara strunta i att gå dit, och låta bli att säga till dem vad jag tycker om deras religion. (Det vill säga: ni är hjärntvättade hela högen, det finns inget som heter onda andar, djävulen existerar inte, sluta läs bibeln dagarna i ända och jobba lite mer på er allmänbildning istället)

Nästa helg är jag förhoppningsvis i Accra. Bra undanflykt.