Förra veckan gjorde jag min första utflykt här i Ghana, vilken blev mycket lyckad! På fredagen begav jag mig, tillsammans med Martina, till trotro-stationen här i Asikuma. Obdju följde oss dit och agerade bärhjälp och guide. Vi kom på trotron, och sen var vi på väg!
Trotro är detsamma som minibuss. En trotro tar mellan 12-20 personer och är ett otroligt smidigt sätt att ta sig runt på. Det som kan vara lite lurigt med trotros är att man aldrig vet vilken tid de åker. Chauffören vill ju ha valuta för bränslet som han har köpt, så han kör inte förrän trotron är full. Det gör att det blir lite svårt att planera, men det är ju både miljövänligt och ekonomiskt! Och under denna utflykt behövde vi aldrig vänta mer än en halvtimme.
Framme i Cape Coast mötte vi upp Fia (från Sverige) och Jenny (från USA). Vi bodde en bit utanför stan på universitetets campus område, där alla studenterna bodde. Det var ett helt okej boende med bekväma sängar, dusch (!) och vattentoalett. (För detta betalde jag ca. 30 svenska kronor. 2 nätter.)
På lördag morgonen tog vi oss ut till Kakum National Park. Där gick vi på hängbroar 40 meter upp i luften över orörd regnskog = häftigt! Vår guide, Fred, var superbra; ”If you are afraid – just look straight and remember that God loves you”. Vi överlevde i alla fall hängbroarna, och efter det gick vi på en nästan tre timmars lång vandring genom skogen med vår guide. Otroligt kul! Vi upplevde ”ant attacks”, branta hala stigar, och spejning efter kobror och apor. Kobrorna såg vi inte skymten av, men aporna kunde vi i alla fall höra. Och nästan se! Men de var lite för snabba, och kanske lite för rädda, för oss.
På söndagen besökte vi Elmina Castle. Ett av centrumen för slavhandeln som pågick mellan 1400-1700 talet. Där slavarna hölls fångna. Jag befann mig på exakt samma plats som de gjorde. Där alla de här hemskheterna skedde. Där ventilationen bestod av ett enda litet hål i väggen. Där maten kom från en lucka i taket, en eller två gånger i veckan. Där det inte fanns några toaletter. Där Guvernören stod på sin balkong och pekade ut den kvinna han tyckte såg bäst ut, och lät henne komma upp på hans rum, och när han kände sig tillfredställd var det soldaternas tur att ta del av kvinnan. Där de hölls fångna, i totalt mörker, i två till tre månader - för att sedan, ofrivilligt fraktas över Atlanten för att arbeta som slavar.
Det finns inte ord för det. Hela min kropp var fylld av en känsla av obehag. Så mycket intryck, det var svårt att ta in allt. Och vad såg jag när jag stod i ”the door of no return” och tittade ut? Jag såg en fin strand med palmer och trevliga små fiskebåtar vid kanten. För hundra år såg de som tittade ut där något annat. Ett skepp, och i deras huvuden fanns kanske vetskapen om att de aldrig skulle återse sitt hemland.
Idag finns det en ”door of return” tillbyggd i ett av slotten på ”Slavkusten”. Som en symbol för de som vill tillbaka till sitt hemland och söka sina rötter. Och löften om att vi aldrig ska låta detta ske igen finns inristade i sten.
Så det här är vad vi vita människor gjorde. Utnyttjade de svarta för att bygga upp våra egna länder, och resultaten syns ju tydligt i världen idag.
Min fråga är: Varför hatar de oss inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar