En annan del av världen

2011-09-24

Breman Asikuma, Central Region, Ghana. Här har jag mitt nya hem.  Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, känslor och tankar bara far runt i huvudet på mig. Allting är så nytt, så annorlunda och så främmande – kanske är det här en första ”chock” som inte riktigt har lagt sig ännu, jag har ju bara varit här i några dagar.

Jag kan i alla fall försöka beskriva lite hur det ser ut här:

Jag har ett eget blått rum, i ett litet enplanshus byggt av sten. I huset bor Victoria och George Donkor, Martina från Österrike, och så jag. Runt omkring här finns många fler hus, i några av husen bor släktingar till familjen Donkor, i andra hus vänner, men alla räknas som en enda stor familj.  I vårt hus finns inget rinnande vatten och strömavbrotten sker titt som tätt. Utanför går höns, getter och hundar runt fritt.  Vägen här utanför är mestadels lerig, eftersom att det regnar mycket nu, och om man följer den åt vänster kommer man ner till floden och djungeln, går man åt höger kommer man tillslut till staden och marknaden.  I staden finns det skolor, ett sjukhus, en bank och små affärer.

Folket här är väldigt nyfikna på oss. Barnen skriker ”obrouni, obrouni!” så fort de får syn på oss. Sen vill de veta vad vi heter, vart vi kommer ifrån och hur gamla vi är. Man stannar och småpratar med folk hela tiden. Folket här är så mycket mer livliga än vad vi är hemma i Sverige, man pratar högljutt och använder kroppsspråket mycket mer.  På kvällarna har jag och Martina varit ute och lekt med barnen, det är kul! De har lärt oss en massa klapplekar, och igår hoppade vi hopprep med dem.

Sen vi kom hit har vi inte varit särskilt produktiva. Vi har varit och besökt skolan som vi ska jobba på (vi börjar på måndag), träffat några från kyrkan och blivit introducerade, varit på marknaden. Men det är så himla mycket fritid så att jag känner mig UTTRÅKAD. Men det blir nog bättre på måndag förhoppningsvis. Och kanske det här är som lugnet före stormen. Imorgon ska vi ju till kyrkan också.

Så var det här med kyrkan ja. Familjen går till kyrkan varje söndag, och de vill gärna att vi följer med, vilket jag är helt okej med. Men sen vill de gärna att vi ber med dem också, KLOCKAN 5 VARJE MORGON. Jag har varit med alla dagar hittills, men vet inte riktigt hur jag ska göra i fortsättningen. Kanske är bäst att bara vara med ändå..vet inte om de skulle ta illa upp om jag sa att jag inte vill vara med.

En annan del av världen. Allt här är nytt, konstigt, annorlunda. Främmande. Och det var ju just vad jag ville - se en annan del av världen. Nu ska jag bara försöka vänja mig vid allt det här nya också. Och lära mig!